matochdryck

Krasnopolski Regeringsgatan 88, tel 21 09 05, krasnopolski.se Öppet: mån 11–15, tis–fre 11–00, lör 13–01 Bar Central Skånegatan 83, tel 644 24 20, barcentral.se Öppet: mån–fre 17–00, lör–sön 12–00 För snart ett decennium sedan låg det ett urtrevligt kafé på Regeringsgatan. På Tidsfördrif kunde kedjerökande ungdomar låna sällskapsspel och parkera sig i den murriga källaren flera timmar, ja, dagar i sträck. Kaféet må vara ett minne blott men lokalen finns kvar och inrymmer sedan en tid tillbaka den polska restaurangen Krasnopolski. Och de nya ägarna har onekligen lyckats bevara en försvarlig mängd mysighet. På övervåningen en mindre restaurangdel med plats för tjugotalet gäster och en trappa ner bar och sittplatser för gästabud modell större. Menyn är klassiskt polsk med piroger på mormors vis. Simmandes i fläsksky och fyllda med kött, svamp och kål representerar de mycket av det man närmast associerar med det polska köket. Tyvärr också lite av den brist på kryddor man kan uppleva. Barzcsen är däremot ett både smakrikt och vackert exemplar som serveras värdigt med karljohansvamp och klimp. Personalen bryter klädsamt på polska och när vi blir rekommenderade en flaska Zyviec till pärlhönan är det svårt att inte mysa av genuinitet. Mindre genuint är dock att hönan serveras med en liten skål syrlig bearnaisesås. Krasnopolski är sammanfattningsvis som krog inte någon kulinariskt omtumlande resa men väl värd att upplevas då priserna ligger därefter på en mycket överkomlig nivå.  Samtidigt i en helt annan del av stan har Bar Central med ett halvår på nacken hunnit skapa sig ett namn. Ägaren Robert Rudinski som bland annat också ligger bakom La Vecchia Signora fyller vecka efter vecka Sacre Coeurs gamla lokaler med gäster som törstar efter det centraleuropeiska. Traditionell gulaschsoppa samsas med surkål och diverse charkuterier i en smakfull komposition. Varje kväll langas drygt sextiotalet schnitzlar fram och i samma ögonblick som panering möter tunga förstår du varför. En rätt som på vissa ställen i värsta fall kan upplevas torr och smaklös är här en orgie av safter och smaker. Kaprissmöret är kryddat med sardeller och letar sig ner i paneringen som ett sommarregn mjukar upp gräsmattan. Alltsammans sväljs ner med något av de sju tyska och tjeckiska öler som finns på tapp. Att konceptet i sin enkelhet funkar är uppenbart, och varför det gör det är fullkomligt glasklart. Tydligare än så här blir det knappast.

Med hjälp av ett nära samarbete med Bio Rio har Barbro tagit över lokalerna under Liljeholmsbron, där Brofästet tidigare höll till. Men Barbro är ingen filial till biografen, utan står på egna ben och satsar hårt på högkvalitativ japansk mat kombinerat med temaspäckade filmvisningar. Bakom Barbro står tre personer med bakgrund som souschefer, krogägare och bartenders. Samt biografföreståndaren Ellen Tejle.

Efter en kort och stormig tid i hjärtat av Hornstull fick Brofästet till slut kasta in handduken. Men lokalerna stod inte tomma länge innan en ny hyresvärd arrenderade. Ellen Tejle som tidigare varit delaktig i att startat upp grannen Bio Rio hade bara ett par dagar på sig att fatta beslutet. – Jag fick verkligen krogen rakt i knät. Och kände direkt att den här fina lokalen inte skulle få gå till spillo och bli någon pizzeria eller liknande. Så jag ringde min kusin Tim som då jobbade som souschef på Yasuragi Hasseludden och föreslog att vi skulle göra det här tillsammans. Och så blev det. Ellen är 27 år gammal och kommer ursprungligen från Undrom i Ångermanland. Utöver henne och Tim drivs Barbro av Andy Jones som också han kommer från Yasuragi Hasseludden samt Nikola Bosanac som är delägare i nattklubben Medusa. Det är en brokig samling som enligt Ellen kompletterar varandra erfarenhetsmässigt. – Vi får verkligen utmana våra egna föreställningar. Om man jämför till exempel Medusa med Barbro är det ju två helt olika ställen. Vi kan liksom inte göra något på rutin, utan lägger nog oss i varandras områden ganska mycket. Och det tror jag är bra. Resultatet blir alltid bättre om man vågar utmanar varandra.   Vilken typ av klientel ser du framför dig? – Det är jättesvårt att svara på för man vill inte måla in sig i ett hörn, vilket jag kan tycka man gör ganska ofta på vissa ställen. Du kliver liksom in och känner att ”men Gud, här passar inte jag in”. Det är så klart viktigt att de som bor i Hornstull ska känna sig hemma här, men egentligen vem som helst i Hornstull. Barbro ligger ju inte på någon gågata direkt, så de som besöker oss måste ha fått nys om krogen och målmedvetet tagit sig hit. Grundtanken var att smyga igång Barbro under den första tiden och låta konceptet sätta sig något. Men de planerna grusades och restaurangen är i stort sett fullbokad två sittningar varje dag. Restaurangen har plats för 40 sittande gäster och nedervåningen rymmer upp till 45 sittande vid en biovisning, även om lokalen totalt kan ta 150 gäster. – Sedan har vi ju möjligheten att variera koncepten mellan över- och nedervåningen. Uppe är det lite lugnare musik och fokus på restaurangen och matupplevelsen. Nere i biobaren kan det få vara lite stökigare. Visar vi en film med discotema så spelar vi disco och så vidare. Vad är den röda tråden? – Jag tycker att det är stämningen och den här industriella lokalen som möter det fina och fräscha som skiljer oss lite från vissa andra ställen i närheten. Tanken är att man ska kunna bli överraskad. Vissa som kommer hit vet ju inte ens att det finns en undervåning, men så tittar de ner i hålet i golvet och får ett helt annat intryck. Och tillsammans med Bio Rio är vi dessutom Sveriges första biobar där man kan äta högklassig japansk mat. Det om något är väl unikt. Hur mycket hör mat och kultur ihop? – Jättemycket om jag reflekterar över hur besökare tänker. Jag har till exempel aldrig varit med om att det har kommit så mycket folk till en dokumentärfilm som när vi på Bio Rio serverar soppa till visningen under konceptet ”Dokusoppa”. Exakt vad det beror på kan jag inte svara på, men alla behöver ju äta. Dessutom verkar tid vara en bristvara, i alla fall här i Stockholm, och därför tror jag att kombinationer av mat och upplevelser blir mer attraktivt. Maten blir liksom lite som en inkörsport. I biobaren är det kul att variera dryckesutbudet efter kulturinnehållet. Är det en brasiliansk filmklubb serverar vi självklart Caiperinha, japanskt drama blir det Saképrovning och visst har vi gjort extra många Bloody Mary vid skräckfilmsklubbarna, även om det gärna får vara lite mer subtilt.

Barbro Hornstulls Strand 13, tel 550 602 66, bar-bro.se Öppet: tis–tors 17–23, fre–lör 17–00.

Få månader kittlar vårt behov för god mat och vin på lokal så mycket som årets första tu. Släktmiddagar, stressrelaterade bråk och traditionstyngda maträtter ingen egentligen tycker om står dig upp i halsen som streptokocker. Mellandagsreornas sjövilda slagsmål har slutligen berövat dig de sista smulorna av tro på mänskligheten du en gång hade. Tur är väl då att alla röda dagar äntligen är över och att du tack vare en något försenad julklapp i form av momssänkning kan smörja kråset utan att det som är kvar av januarilönen tar slut i ett huj. Nedan följer några av de krogar som kan hjälpa till att tina upp ett fruset vinterhjärta. 1 Barbro Hornstulls Strand 3, tel , bar-bro.se Otroligt kul tillskott i Hornstull som med Barbro blir en ännu mer framtidslovande stadsdel. Öppet: tis–tors 17.00–22.30, fre–lör 17–00 2 Marie Laveau Hornsgatan 66, tel 668 85 00, marielaveau.se En söndagsbrunch att dö för. Missa inte fisktacon eller milkshaken med kaksmulor. Brunch söndagar 12–17 3 Deville Roslagsgatan 6, tel 10 01 53, restaurangdeville.se Frankofilen Deville håller en nivå många krogar i samma prisklass bara kan drömma om. Öppet: mån–sön 17–01 4 Ekstedts Humlegårdsgatan 17, tel 611 12 10, ekstedt.nu Niklas nya har gjort en urstark öppning. Öppet: tis–lör 18–01 5 Bar Central Skånegatan 83, tel 644 24 20, barcentral.se Håll käften vilken schnitzel! Öppet: mån–sön 17–00 6 Gastrologik Artillerigatan 14, tel 662 30 60, gastrologik.se Om du väl får bord kan du förvänta dig stordåd. Öppet: tis–lör 18–00 7 Riche Birger Jarlsgatan 4, tel 545 035 60, riche.se Det finns doktorander som forskar i när det är bäst att besöka Riche, just nu håller jag frukost som favorit. Öppet: mån 07.30–00.00, tis–fre 07.30–02.00, lör 12–02, sön 12–00 8 China! Ringvägen 110, tel 668 87 71, restaurant-china.se Stockholms kanske mest kinesiska restaurang. Öppet: mån–tors 11–22, fre 11–23, lör 12–23, sön 12–22 9 Pontus Brunnsgatan 1, tel 545 27 300, pontusfrithiof.com Pontus satsar inte bara benhårt på konceptfyllda vardagar, utan sänkte dessutom priserna vid årsskiftet. Glad gubbe. Öppet: mån 11–00, tis–fre 11–01, lör 12–01 10 Sven-Harrys Eastmanvägen 12, tel 509 078 30, svenharrys.com Byggmästare Sven-Harry Karlssons kombinerar mat och kultur på ett förträffligt sätt. Öppet: tis–tors 11–23, fre 11–01, lör 12–01, sön 12–16

Att kändisar sätter sitt namn på ett ”eget” vin är populärt. Än så länge har ingen artist, kock eller konstnär dock vågat sig på att ge ut ett vin av bättre snitt. Fråga mig inte varför.Efter att ha provat de flesta viner i den här kategorin förstår jag allt mindre hur man tänker. När en kändis sätter sin signatur på etiketten handlar det först och främst om branding – Mötorheads dricker exempelvis inte ens vin själva – borde då inte vinets karaktär avspegla avsändaren? Per Morbergs vin borde väl ha en robust struktur, yviga tanniner och djävulsk syra? Och Ledins borde väl framhäva vaniljsötma och snäll frukt med svennebanankaraktär? Åtminstone vore det mest trovärdigt. Ser man denna batalj ur ett varumäkesperspektiv vinner Tomas Ledin med råge. Morbergs vin är i sig mer tilltalande men stilen är raka motsatsen till mannen du känner från tv. För att få oberoende och friska kommentarer slängde jag fram vinerna till några vänner på nyårsafton. Så här gick snacket: Per Morberg Collection Cabarnet Sauvignon Red Wine of Chile, Valle Central 13% (Text på etiketten) ”En kryddig doft, följt av inslag av mogna svarta vinbär och björnbär. Vinet är fylligt och livligt, har en god struktur och kryddiga tanniner.” Kommentarer: ”Känns urvattnad. Inte mycket tanniner, lite som saft.” ”Bra vin att bli full på, inget vidare matvin, men befriande fritt från vanilj ändå.” ”Hubbabubba med lite mint. Kan inte tänka mig att Morberg dricker det här själv.” En del av mitt hjärta Ledin Shiraz South Eastern Australia (Text på etiketten): ”Smaken är fyllig och rund med mjuka tanniner vilket ger en lång och fruktig eftersmak.” Kommentarer: ”Det här kommer nog gå hem bättre i stugorna. Geggig och vaniljig.” ”Mjölkchoklad med tillsatt syra.” ”Smakar som vilket boxvin som helst.”

Resultat: Alla som provade vinerna blint ville hellre dricka Per Morbergs vin om de var tvungna att fortsätta kvällen med något av dem. Så blev det inte, tack och lov.

Det skrivs om vin överallt i alla sorters tidningar. Rekommendationer och fyndförklaringar av SMS-längd med total avsaknad av inspiration. Som tur är finns det större utrymme för vinpassion på nätet. Tacka vinguden för bloggar och internationella rödtjuts-twittrare.

1 Svartengrens bar Bartenders som både kan skaka drinkar och kommunicera. Tack. 2 Duchesse de Bourgogne Mystisk red ale som jag svär på att du älskar om du hittar den. 3 Svensk champagne Naturligtvis inte. Men efter att det skånska vinet Solaris uppmärksammats internationellt ryktas det om att folk från bubbelregionen vill köpa svensk mark. 4 Popit.nu Fler rykten. Den här gången om en nytt oberoende dryckesforum på nätet som lanseras i slutet av februari. 5 Founders American craft beer for the nerds. Lova att du testar varje gång du får chansen. 6 Frankofilen Mer skönläsning för beundrare av bättre viner. frankofilen.blogspot.com 7 Bee’s Knees Gin, citron och honung. Prohibition-trenden när den är som bäst. 8 Finare Vinare Landets mest dedikerade vinnördsblogg? Läs intervjun med Dr. Bürklin-Wolf så förstår du varför: vinare.blogspot.com 9 Roagna Langhe Bianco Gammeldags vitt från månadens producent. Gillas garanterat inte av alla.  Ung, fräsch och fruktig. Perfekt till färsk fisk. Sanslöst trött på vinbeskrivningar i form av intetsägande tasting notes. Vissa skribenter borde dricka mer och spotta mindre.

I Piemonte i norra Italien tävlar modernister och traditionalister om vilken skola som är den rätta när det gäller vinifiering av områdets gulddruva nebbiolo. Luca Roagna från byn Barbaresco har alltid vetat svaret. Old school. Men tro inte att Luca är en gammal konservativ stofil, nej, han är ung, hungrig och jävligt övertygad om att han gör sina viner på allra bästa sätt. Vingårdarna kärleksbehandlas som ett levande ekosystem, utan överdriven tro på naturens förmåga att framställa vin på egen hand. Lucas vinnande recept består annars av extra lång skalmaceration, väl underhållna stora gamla ekfat och ytterligare ett par års flasklagring innan release. Det är obegripligt att vinerna fortfarande kostar så lite som de gör. Ännu konstigare att vissa av dem finns kvar på Systembolaget. Hypade 2004 Langhe Rosso 199 kr sålde snabbt slut i beställningssortimentet men mer kan vara på gång. Om du har råd finns det flaskor kvar av underbara 2004 Barbaresco Paje 399 kr och 2006 Barolo Vigna Ronda 399 kr – måsten för nebbiolonördar. Är du redo för ett annorlunda vitt heter fyndet 2006 Langhe Bianco 120 kr och har du någonsin undrat hur druvan dolcetto ska smaka finns 2008 Dolcetto d’Alba 137 kr att beställa. Makalöst ärliga viner rakt igenom.