matochdryck

Ska bli spännande att se vad grabbarna på Leijontornet hittar på.. nu när de stänger igen.. Djuret är dock kvar.. vi andas ut..

Internet är på god väg att bli den helt dominerande kanalen när det gäller matlagning och inspiration för oss svenskar. På nätet går det varken går att smaka, känna eller lukta på nätet. Ändå sker det en glödhet diskussion här mycket på grund utav att mat är ett ämne som berör i princip alla och som står högt på agendan. Men också på grund av att sociala medier öppnar upp för diskussion och chans att dela med sig av information och tips. Dessutom finns det ingen upphovsrätt för recept vilket gör det ännu lättare att dela med sig.

Med hjälp Internets frammarsch och sociala mediers demokratiska struktur tar alltså konsumenterna makten över kommunikationen. I en värld av nätverk och relationer, med mobilen, twitter, facebook och bloggar som verktyg, kan konsumenten göra sig hörd på ett helt annat sätt än tidigare. Det har medfört att nya opinionsbildare dykt upp. En bidragande orsak till detta fenomen är att vi litar mer på våra vänner och bloggar vi läser än traditionella experter när det gäller konsumentupplysning. I den nya världen blir helt enkelt ”vanligt folk” experter, då de använder bloggosfären för att granska och kommentera, hissa och dissa nya produkter och tjänster.

För att se till hur den här trenden kommer att utvecklas på sikt befinner vi oss antagligen bara i början av den här utvecklingen och massor förväntas hända inom de närmaste åren. Nya tjänster skapas ständigt, till exempelvis genomförs vinprovningar sedan en tid via sociala medier och ett annat internationellt fenomen som nu kommit till Sverige är tastecasting. Idén är att en arrangör bjuder frivilliga sk castare, som anmält sig via Twitter eller Facebook, på mat, dryck, tilltugg och någon form av evenemang. Castarna berättar sedan om evenemanget och sina upplevelser av mat och dryck via Twitter, bloggar, Facebook och Youtube för vänner, digitala följeslagare och en förhoppningsvis intresserad allmänhet.

Jag sitter på Kungliga Biblioteket och gör lite efterforskningar om svenska korvar och läser bland annat

”Hvem har ej hört talas om den ’gyllene korfvatiden’, efterlängtad af alla, undantagandes af de feta svinen.”

Så inleder Charles Emil Hagdahls kapitlet om korv i boken Kok-konsten som vetenskap och konst. Han uppmanar till försiktighet i kryddningen när man ska göra sin korv hemmavid, till skillnad från den korv som man kan köpa på stadens torg, som Hagdahl tycker är alldeles för starkt kryddad och saltad. Han misstänker att denna starka kryddningen beror på att man vill dölja att korven är gjord på undermåliga råvaror.

Hagdahls prinskorvsrecept som lär vara första gången som ”prinskorv” nämns i en svensk text lyder:

Siskonkorf – prinskorf

200 gr svinkött, 600 gr späck, 400 gr kalfkött, 40 gr salt, ½ tésked hvitpeppar, ½ tésked kryddpeppar, ½ tésked ingefära, 30 cl. grädde, 30 cl. mjölk, buljong.

Kalf- och svinköttet skrapas fritt från alla senor och hackas mycket fint; blandas med späck, skuret i tärningar, fina som gryn, samt med kryddorna, knådas som en deg med händerna och spädes med den uppkokta kallnade grädden och mjölken. Den bör arbetas utmärkt väl. Stoppas sedan med tillhjelp af korftratt i väl rengjorda smala kalftarmar, som avknytas till 5 à 7 cm. långa korfvar, minst tvenne tillsammans, och kokas i buljong. Användas till garnering på fina grönsaker och äfven på raguer. Kunna äfven inrullas i smördeg, sedan skinnet först aftagits, och setkas i ugn.

A n m. Tarmarne böra, innan de begagnas, ligga ett dygn i öl eller svagdricka, blandadt med lite ättika, sköjas sedan i vatten, strykas upp och torkas på linne.

Hagdahls prinskorv är alltså en orökt variant, den är mycket fetare, hela 50 % späck och kryddas med ingefära istället för muskot. En annan detalj som kan vara intressant är att korven har två namn.

Hallåj wänner! I detta nummer av #wtr så är Halloumin den tongivande. Håll till godo! Och en riktigt trevlig helg!

* ”Twitterkocken”

* Halloumirapporten

* Halloumi & Anari recept

Wtr nr 22

Carina ska till New York. Sara ska till New York. Möter Sara i hissen och hon frågar ”Kan man äta någonstans i New York?”

Jag svarar som Elvis Costello: ”Don´t start me talking, I could talk all night” men det ärliga beskedet är att jag inte har så bra koll längre så jag aktiverade nätverket och fick ihop den här röriga men användbara listan:

Frågan är väl lite hur mycket turist eller Bridge and Tunnel du vill vara. Själv gillar jag Soho trots att man alltid snubblar på Sofie Fahrman där.  Grand Central Stations ostronbar längst nere i källaren under stationen för att den tillhör allmänbildningen.  Och om ni ska gå på ett traditionellt stekhus ska ni undvika Smith & Wollenskys och satsa på Peter Lugers.

Dessutom, jag älskar hotellbarer och bruncher. Testa tomatvattenmartinin på Hotel on Rivington. Och testa att bo på hotellet som är helt byggt i glas och alla rum har obruten vy över Manhattan. Inklusive badrummen.

Eller bo på The Mercer.

Eller Gansevoort.

Andra får komma med dom hippa tipsen som ändå alltid blixtsnabbt  hamnar i alla jävla modebloggares NY-tips och därmed istället  blir en manual av  ”what to avoid”.

Vi bidrar med ett par genuint bra ”hål i väggen”-ställen istället:

• Fatty Crab – 643 Hudson Street. Missa inte.
• Mary’s Fish Camp – 64 Charles st. Ät deras beryktade Lobster Roll Bäst i NY.
• Frankies Spuntino – 17 Clinton St. Mini-liten äkta italienare på Lower East. Det låter inte så kul kanske, men det enkla är ibland det geniala.
• Avsluta på det fullkomligt vansinnigt kitchiga och roliga stället: Tortilla Flats – 767 Washington St

———————-

• Momofuku Ko saklart. Men du maste boka sjalv pa natet och det ar weekend brunch som galler — räkna med 17-18 ratter och ta dryckespaketet.
• Minetta Tavern.
• Freemans.

Dar har du mina tre. Favoriten ar Freemans. Du lar behova hjalp att boka saval Freemans som Minetta. Om du bor pa ett bra hotell kan sakert conciergen hjalpa till, det kravs kontakter.

Det som var hippt i går är dött i dag. Det senaste trendiga, som jag förstår, är Il Buco i east village. Har inte varit där än, så svårt att säga huruvida man kommer in eller ej.

Andra favoriter of mine är annars:  spice market, spotted pig, gemma, little owl, babbo. Om du vill ducka svenskjävlar ska du undvika de två första alternativen.

—————————–

Eftersom du sa Williamsburg måste jag droppa http://www.pigandegg.com/- ett frukostställe som rekades av många locals när jag hängde där i januari.

Organisk amerikansk frukost…ja nästan lite amish över det hela… dom har exempelvis köpt en bondgård utanför stan för närproducerade leveranser. Tänk scones, country ham och grits. Gick dit tre gånger.

——————–

Man skall äta Thai på Sea, tex.

Kolla in den här guiden. Den är bra http://www.freewilliamsburg.com/

Shoppar gör man längs Bedford Avenue … Men jag tror man hittar så fort man kommer dit. Det är ett ganska snävt område – inte stor alltså och lätthanterat.

Tabla, 11 Madison Ave. | (25th St.) | Manhattan, NY 10010 | 212-889-0667 Härlig modern indisk mat. Beställ bord i ”Bread Bar”

Gramercy Tavern, 42 E. 20th St. | (bet. B’way & Park Ave. S.) | Manhattan, NY 10003 | 212-477-0777 En riktig NY-klassiker,kanongod mat o trevlig service.

Asiate, Mandarin Oriental Hotel | 80 Columbus Circle, 35th fl. | (60th St. at B’way) | Manhattan, NY 10019 | 212-805-8881 Japansk/fransk mat med världens vackraste utsikt, grym vinkällare.

Babbo, 110 Waverly Pl. | (bet. MacDougal St. & 6th Ave.) | Manhattan, NY 10011 | 212-777-0303 Mario Batalis underbara italienare, kanonmat, rustikt elegant.

Peter Luger Steak House, 178 Broadway | (Driggs Ave.) | Brooklyn, NY 11211 | 718-387-7400 Grym  Porterhouse Steak !!

Zoë, 90 Prince St. | (bet. B’way & Mercer St.) | Manhattan, NY 10012 | 212-966-6722 Bra lunchställe med goda mackor, sallader mm..

Hill Country, 30 W. 26th St. | (bet. B’way & 6th Ave.) | Manhattan, NY 10010 | 212-255-4544 Barbequehak, rustikt och gott.

Gotham Bar & Grill, 12 E. 12th St. | (bet. 5th Ave. & University Pl.) | Manhattan, NY 10003 | 212-620-4020 NY-klassiker, god enkel mat, underbar atmosfär

Burger joint at Le Parker Meridien, Le Parker Meridien | 119 W. 56th St. | (bet. 6th & 7th Aves.) | Manhattan, NY 10019 | 212-708-7414 Kanonburgare !!

Blue Ribbon, 97 Sullivan St. | (bet. Prince & Spring Sts.) | Manhattan, NY 10012 | 212-274-0404 Enkel kvarterskrog med god vällagad mat, oxmärgskoppar med rostat bröd är en förrätt som Man säljer i mängder. Ett tillhåll för många kockar vid sena timmen.

Prune, 54 E. First St. | (bet. 1st & 2nd Aves.) | Manhattan, NY 10003 | 212-677-6221 Kvarterskrog med bra vällagad mat utan tjafs.

av de ställen du fått tips på är de jag känner till kanonbra och känns svårt att gå fel. alla svenska tidningar har ju haft nycguider i år, och de självklara ställena hittar du säkert ändå. försöker adda på några.

jag har varit mycket nöjd med Fatty Crab på hudson X gansevort. litet malaysiskt, drivet av coola snubbar och ett jäkla sväng.

annars är calexicos vagnar på grand st / broadway och warren st mycket bra mexkäk på gatan i soho, som lunch är det svårslaget. carne asado burrito, 8 usd. 700 gram lycka.

mercer kitchen är trevligt, om du sitter vid något av borden där uppe och kolllar på modeller. inte så stora portrioner, men fräscht och slimline som kontrast till fetmaten.

terry richardson är ofta på cafe gitanes i nolita, bra magreb-köttbullar där och skön stämning. how to make it in america filmade där i något av första avsnitten.

peter luger. javisst, men om du inte får bord ( och kan avstå den superråa stämningen är wolfgangs ( drivs av gamla hovet på luger ) bra alternativ. mat. samma. den i nolita är skönare än den på park avenue. kanadensiskt bacon som förrätt innan porterhouse steak för 2,3 eller 4 är ett måste. men för stämning. då är luger i williamsburg såklart oslagbart. elakare kypare finns inte denna sidan ett svenskt stadshotell från femtitalet. boka nu så har du nog bord i påsk. men du har ju varit där många gånger redan såklart. Strip house var fullt med riktiga yuppies när jag var där. intressant. bra käk också.

vi var på Masa i columbus circle. dyrt. skitbra. men inte värt pengarna.

däremot är takahashi på ave a väldigt bra och på riktigt och i övrigt läser du ” if you knew sushi” för att ta nyc den japanska vägen. http://www.vanityfair.com/culture/features/2007/06/sushi200706

kan rekommendera pure food and wine på irving place som en avstickare. raw food. bra organic wine. tyvärr mycket svenskar ( the beachsyndromet lever ) men deras desserter ( ingen mjölk, kött, mjöl, socker eller fisk eller ägg och inget kokt ) är att dö för.

take out runt hörnet på one lucky duck är perfa när du flyger hem. köp med, ät innan planet lyfter och sov ostört av plastmat.

jag älskar balthazar på frukostar, för businessstämningen. öppnar 7. pastis är ju kul också, men öppnar inte förrän 8, och det är mer affärer i luften på balthazar. balt har också bästa croissanterna jag hittat i new york.

andra bra hak:

il buco

maccia elleria

tomaso i brooklyn

paesant, men på nedervåningen, elisabeth st.

relish diner i williamsburg.

skönt lokalhak east village / LES. Lucien på 1st el avenue A precis norr om Houston. bra pepparstek, mycket skön stämning.

death & co, 6th b/w ave A och 1st ave. Be om Oaxaca Old Fashioned även om den inte är på menyn längre, magisk. öppet 6-12. om de nobbar dig, lämna nummer, de ringer inom en timme då de har bord igen. El Tesoro Reposado Tequila, Los Amantes Joven Mezcal, Agave Nectar, Angostura Bitters, Flamed Orange Twist

Enjoy!

RT @IdaNilsson: Insider-tips.;Nu finns Salt & Sill på Facebook. http://bit.ly/dAnkAG

Lunchar med arbetskamraterna. Det persiska partydjuret säger att hon minskat midjemåttet med 11 centimeter. Det säger du när jag tar panerat, protsterar jag. Och Joel kontrar med att påstå att panerat är det nya svarta.

Så vi plåtar hans portion för den ser mest ohälsosam ut.

Malin är på bröllop i ishotellet i Arvidsjaur. Och partydjuret ska fira nowruz så vi inleder fredagen med en populär persisk protestsång.t

”Having a meat-based surname can prove problematic” – Richard Bacon

Du som missade frukostseminariet hos Jerlov Kommunikation igår, kan få en liten wrap-up här: #jerlovfrukost

• förstärker såväl identitet som vi-känsla, de är meningsskapare.
• rymmer en smakupplevelse
• står för något udda, ovanligt, exklusivt
• har mer medveten/-t urval och hantering
• står för kompromisslöshet
• är krävande mat
• kan även vara enkel mat

Det här gick överraskande lätt!

”Pappa, får jag skriva ett gästinlägg?”

Och så tog han fram rätt sida och gick iväg. Inte ord yttrades, inte en regel om vad som fick eller inte fick skrivas. Regler är inget som har präglat min barndom, men att pappa inte tyckt om att vi har pratat om honom har alltid varit självklart. Jag vet inte varför han inte har gillat att bli diskuterad, men jag har två alternativ; Det första är att han är blyg och att hans småländska rötter håller honom tillbaka i ett koppel som kallas jantelagen. Det andra alternativet är att han är helt sjukt nervös för vad hans ”ohängda” barn kan hitta på om de skulle få chansen. Något som resulterade i att jag i 1:an på gymnasiet höll ett tal om Paris Hilton som förebild, eftersom att pappa bokstavligen skrek ”aldrig i livet!” när jag sa att jag skulle hålla om honom och att tjejen innan mig redan hade hållit om sin mamma. Mer behöver vi inte gå in på, men jag skulle kunna tillägga att jag inte bara stämplade mig själv för resten av gymnasietiden utan dessutom lyckades överraska min sammanbitne lärare och i resten av hans kurser fick solklara MVG:n.

Till sak då, det här är en- to state the obvious - matblogg. Men den tar ju mer ett avstamp i maten för att sen gå in på mer eller mindre härliga ämnen som en dotter vill veta om sin gamla pappa. Och jag måste faktiskt säga att det beskriver min pappa ganska bra, att hans liv tar avstamp i mat. Mina starkaste barndomsminnen är från alla grytor som stod på spisen och puttrade i timmar, köttet som alltid var så mycket mer gudomligt hemma än hos kompisarna och hur jag aldrig fattade det underbara med skinka på julafton när man kunde få kalkon med stuffing and the whole shebang! Nu för tiden kan ytliga bekanta komma fram till mig på fester och säga: ”BACON! Det är din pappa va?!” Varav jag säger: ”Jaaa….” Samtidigt som jag tänker: ”Och hur kommer det sig att du råkar läsa den?”

Vännen brukar här utbrista: ”Din pappa verkar så j*vla soft, och steker han verkligen allt i ankfett? På typ en tisdag?”

Ja du, det kan jag också undra eftersom att jag har lyckats med konsstycket att flytta hemifrån, göra slut med pojkvännen och belåna mig själv genom att studera. En kombination som lätt genererar en längtan efter något mer än ett kylskåp.  Som det här.

I veckan besökte jag Tavola mässan i Belgien, som är en mindre men spännade belgisk matmässa för livsmedelsbutiker och restauranger. Tillsammans med Christer Elwing, som har bott i Belgien i mer än 20 år och som arbetar med trender inom mat, besökte vi den vallonska avdelningen.

Under ca 2 timmar fick jag prova många fantastiska produkter, som presenterades av kunniga och stolta producenter. Vi fick smaka ljuvliga ostar, goda skinkor och smakrika ölsorter. MEN det som fastnade allra mest var provsmakningen av ett antal snigelprodukter. Enligt Christer Elwing så fick vi träffa världens bästa snigelproducent, som skapar mycket spännande produkter och även matkombinationer. Bla åt vi en snigelpaté, både som den var och i diverse kombinationer bla med ost som är smaksatt med Chimay-öl.

Som höjdpunkt på denna ”snigel-provning” blev avlutningen att smaka snigelrom. Innan vi fick smaka på denna var vi tvungna att ”tvätta” munnen för att kunna uppleva alla smaker. En tydlig smak av jordkällare kombinerat med lite sälta framträdde tydligt. En burk á 25g kan inhandlas för ca 375 kr…. Snigelrom har börjat bli populär i både Belgien och Frankrike på förstklassiga restauranger, men jag misstänker att marknaden inte kommer att bli gigantisk.

Innan de släppte iväg oss, fick vi prova ett glass koncept som var mycket annorlunda. Glassen var också fantastisk, men smakerna överraskade. 1:a glassen var Gåslever, vilket förmodligen inte mina barn skulle uppskatta. Men som en mellanrätt var detta riktigt gott. Smakade precis som gåslever. Efter detta följde mängder av smaker som jag aldrig trodde att jag skulle få smaka på i glass. Bla sparris, roquefort, curry m.m m.m.

Trendspaning: Var är du, lille vän? http://bit.ly/arZAfc #FTBW

Jag har grävt djupt inom mig själv och hittat en klump av ansvarskännande, att prova vilda växter utan förkunskaper är ingenting jag rekommenderar att någon gör hemma. Jag gör noggrant kalkulerade kalkuleringar (ser det tillräckligt gott ut för att vara värt risken?) innan jag provar något. Det som föranleder den inledningen var dagens konversation med käre Xama som figurerat här på bloggen tidigare. Man ska INTE äta lila sparris.

Om det är någon som mot förmodan bekymrade sig för mina symptom efter att jag satt i mig en medelstor vildlök så är den däremot fullt ätlig. Jag tyckte det fanns en stor portion bitter eftersmak, liknande men inte som den man får när man äter våra svenska kastanjer, men det kanske kan ha varit relaterat till att jag inte lyckades rengöra den riktigt helt och fullt. Eller så behöver den helt enkelt tillagning. Lägger även in en bild på vild fänkål som var en helt ny fantastisk bekantskap för mig, menos dulce, mas fuerte, inte lika söt som sin odlade kusin, mindre lakrits, men med mer styrka och karaktär.

Sedan tänkte jag bara upplysa er om att min resplan är mer eller mindra spikad, så spikad den kan bli då förstås, jag förbokar inga tågbiljetter så vad som helst kan hända. Barcelona, Lyon, Nennig, Gent och Malmö är stoppen på vägen. Nennig hade troligtvis inte kommit på fråga om inte hyllade Victor’s Gourmet Restaurant Schloss Berg hade varit beläget just där. Stort tack till okänd som avbokade och gav mig chansen till årets första trestjärniga upplevelse.

Adresser i Barcelona och Lyon är fortsatt av stort intresse, funderar på Coure i Barcelona, lunch på El Quim näst intill obligatoriskt.